♥

Har massa tankar som aldrig försvinner. Frågor utan svar som jag tvekar att ens fråga om. Ett litet felsteg och pang det kan förstöra en stor viktig del. Försöker hålla allt inom mig hela tiden, vet inte varför jag mår som jag gör ibland. Eller jo kanske jag vet.. Men det måste finnas massa mer saker. Har inte lust att göra något alls längre, har tappat intresset för allt. Vettefan när saker blir sig likt igen, när jag kommer må så där bra som jag alltid har gjort. Mår bra när jag är med vänner, då tänker jag inte på något. Det är värst när man är hemma eller själv och inget gör. Tankarna bara sväller över, känner klumpen i halsen. Vill ta bort bloggen, börjar likna värsta emo bloggen eller iallafall depp hit och dit enligt mig. Kan inte rå för det, men känns som jag bara har massa att vilja få ut hela tiden då jag skriver av mig här. Jag gråter lätt för ingenting nu för tiden. Vart har den starka människan tagit vägen? Den som sket i vad andra tyckte och våga stå på sig själv? Den som kunde säga nej utan att fega sig? Den som hade humöret på topp för att klunka sometimes och inte brydde sig ett piss om att skämma ut sig? Jag irrar bara runt just nu. Och det suger k*k. Jag vill, men kan inte sluta tänka på allt. Jag ska starta en ny blogg tror jag, en bättre utan all depression. När jag är tillbaka i mig själv. Tills dess, så hörs vi. Ni får hare bra gott folk. Jag ska ta tag i det här nu. Byebye